Moralisk kompass och Gud

En stor del av Ordspråksboken handlar om det vi kallar ”naturlagar för mänskligt beteende”. I egenskap av naturlagar är de neutrala och gäller alla människor. Det är inget religiöst med dem. Ordspråksbokens poäng är att dessa naturlagar får livet att fungera.

Det finns en annan sida av Ordspråksboken, nämligen den moraliska kompassen. Vissa saker ska man göra för att de är rätt, andra ska man låta bli eftersom de är fel. Man kan inte enbart gå på att något verkar fungera. Det måste också vara rätt.

Det bröd någon skaffat sig genom bedrägeri smakar sött, men efteråt har han munnen full av grus.
Ordspråks­boken 20:17

Varifrån kommer rätt och fel?

Den självklara moraliska auktoriteten i Ordspråksboken är Gud (som ofta kallas Herren). När den moraliska kompassen är förankrad i Gud skulle man kanske vänta sig regler som är präglade av teologi och religion. I själva verket handlar de om praktiska saker som många spontant instämmer i. Exempelvis säger Ordspråksboken följande om dubbelhet:

Två olika vikter och två olika mått är båda lika avskyvärda för Herren.
Ordspråks­boken 20:10

Att se någon använda olika måttstockar beroende på situationen, att hyckla, är något som gör människor upprörda. Ordspråksboken menar alltså att även Gud blir upprörd av sådant. Det finns fler exempel.

Att låta den skyldige gå fri och döma den oskyldige –  bådadera är något Herren avskyr.
Ordspråks­boken 17:15

Felaktiga domar (eller omdömen) är något som människor retar sig på och tydligen också Gud.

I kapitel 6 finns en uppräkning av ytterligare ting som Herren hatar.

Det finns sex ting som Herren hatar, sju som han avskyr: stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuter oskyldigt blod, ett hjärta som smider onda planer, fötter som har bråttom till ondskan, ett falskt vittne som ljuger, och en som vållar osämja bland bröder.
Ordspråks­boken 6:16-19

Detta är inte särskilt religiöst eller ens kontroversiellt. Det här är enkla saker som de flesta håller med om utan vidare.

Ordspråksboken rör sig på ett praktiskt plan. Där visar det sig alltså att i det stora hela så delar vi människor Guds åsikt om rätt och fel utan problem.

Teori möter verklighet

Det är naturligtvis en bra startpunkt att veta vad som är rätt och fel och att vi är överens med Gud i mångt och mycket. Det är ändå rejält många principer, har vi sett, som den som är vis bör följa.

Hur går det? Hur reagerar Gud när vi inte lyckas med det? Vakar han med ett kritiskt öga, redo att slå ner på våra misstag? Till att börja med är Gud helt klart medveten om allt som händer.

Herren genomskådar allt och håller sitt öga på både de onda och de goda.
Ordspråks­boken 15:3

Innan vi går vidare behövs en utvikning om de onda och de goda.

De onda och de goda

I Ordspråksboken är de onda, de goda (och de andra personligheterna) mönster och inte vissa bestämda personer. Det är inte så att vissa människor är permanent goda och vissa andra konstant onda. I början av Ordspråks­boken finns en förmaning:

Låt inte godhet och sanning lämna dig. Bind dem runt din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla
Ordspråks­boken 3:3 SFB

Godhet och sanning är alltså något man kan bli av med och som man måste hålla fast vid. Det kan kräva en medveten ansträngning. Att man var god igår betyder inte automatiskt att man är god idag.

Dåren är en annan personlighet i Ordspråks­boken. Dårens problem handlar om att hålla fast vid fel saker.

Hunden vänder åter till sina spyor, och dåren upprepar sina dumheter.
Ordspråks­boken 26:11

God är inte detsamma som perfekt

Ordspråksboken är tydlig med att ingen är perfekt.

Ser du en man som tror sig vara vis, finns det mer hopp om en dåre än om honom.
Ordspråks­boken 26:12

Sju gånger kan de rättfärdiga falla och resa sig igen, men de onda stupar i sin olycka.
Ordspråks­boken 24:16

Även de rättfärdiga kan alltså trampa snett och gör det också. Vad är skillnaden som gör att de kan resa sig igen?

Ordspråksboken har två olika perspektiv här.

Den som döljer sin synd blir aldrig lycklig, men den som bekänner den och ångrar sig möts med barmhärtighet.
Ordspråks­boken 28:13

Nyckeln är att inte sopa under mattan, utan erkänna att man har gjort fel och är beredd att ändra sig. Det är det första perspektivet.

Det andra perspektivet är att vi utvecklas av livet vi lever. Vi kan lära oss av andra människor och av de omständigheter vi möter.

Kanske är det Gud själv som skapar en “kursplan” för oss genom människor vi träffar och genom omständigheter vi ställs inför? Ordspråksboken är inte tydlig på den punkten och det är antagligen avsiktligt. Man får ta det som man vill. I alla händelser har människan fri vilja och det är fullt möjligt att hoppa av ”kursplanen”.

Den som lyssnar till nyttig kritik får vistas bland de visa. Den som avvisar fostran föraktar sitt eget liv, men den som tar emot tillrättavisning får insikt. Herrens fruktan lär ut vishet, och ödmjukhet är vägen till ära.
Ordspråks­boken 15:31-33

Fostran är kanske inte ett så populärt ord i dagens läge. En säljande broschyr skulle hellre kalla det ”att bygga sin kompetensprofil”. Ordspråksboken handlar om ett aktivt val att fortsätta bygga sin kompetens­profil i livskunskap.

Fler nyanser av Gud

Så färglös Gud skulle vara om hans enda uppgift var att avgöra vad som är rätt och fel! Det är inte heller vad Ordspråks­boken lär. Vad som är rätt och fel är viktigt, men ändå bara en startpunkt. Enligt Ordspråks­boken är Gud intresserad av alla aspekter av våra liv och att våra liv ska vara lyckade. Här är ett axplock.

Var du än går, tänk på [Herren] så ska han jämna vägen för dig.
Ordspråks­boken 3:6

Överlåt ditt arbete åt Herren, så kommer dina planer att lyckas.
Ordspråks­boken 16:3

Det är Herrens välsignelse som gör någon rik, egen möda lägger inget därtill.
Ordspråks­boken 10:22

Herrens namn är ett starkt torn. Den rättfärdige flyr dit och är trygg.
Ordspråks­boken 18:10

Hus och rikedomar kan man ärva av sina föräldrar, men en förståndig hustru kommer från Herren.
Ordspråks­boken 19:14

Det finns en optimistisk underton i dessa exempel. Den går ut på att Gud är positivt inställd till människor och gärna ser att det går bra för alla. Det är något att komma ihåg när Ordspråks­boken ibland framstår som sträng och kategorisk.

Sammanfattning

Utöver vad som fungerar förutsätter Ordspråksboken en moralisk kompass som visar vad som är rätt och fel. Den slutliga auktoriteten att avgöra frågan om rätt och fel har Gud. Vad Gud anser om rätt och fel visar sig till stor del okontroversiellt när det gäller den praktiska livskunskap som Ordspråks­boken handlar om.

Ordspråks­boken förutsätter inte felfria människor. Vägen framåt är att inte sopa felsteg under mattan, utan att erkänna dem och lära av misstagen. Att en människa är rättfärdig är därför inte detsamma som felfri. Snarare betyder det uppriktighet mot Gud och människor och en villighet att ta till sig korrigering. Därför beskrivs rättfärdighet inte som ett tillstånd utan som en väg att vandra.