Hoppa till innehåll

Vishetens teman

Nu är det dags att dyka in i Ordspråks­bokens text. Föregående avsnitt har varit översikter.

Att närma sig Ordspråks­boken

Är det möjligt att förstå en bok som skrevs för flera tusen år sen i en helt annan kultur? Är det möjligt att den har något att säga till oss?

Bakom den frågan finns en större: Finns det saker som alltid stämmer? Vad tror du?

Ordspråksboken verkar inte ha mycket till system eller ordning. Vartefter man läser upptäcker man att det ändå finns teman som återkommer med olika vinklingar. Det här avsnittet tar fram några av dessa teman.

Personligheter i Ordspråks­boken

Ordspråksboken innehåller ett antal återkommande personligheter. Här är några av dem.

Den vise/den kloke/den förståndige lever efter det vi kallar naturlagar för mänskligt beteende (se föregående avsnitt) och strävar ständigt att förstå mer av dem.

Ge åt den vise, så blir han ännu visare, undervisa den rättfärdige, så lär han sig mer.
Ordspråks­boken 9:9

Dåren/den dumme handlar tvärtemot alla naturlagar för mänskligt beteende och tar inte till sig vishet.

Som en törntagg i en berusad mans hand är ett ordspråk i en dåres mun.
Ordspråks­boken 26:9

Hunden vänder åter till sina spyor, och dåren upprepar sina dumheter.
Ordspråks­boken 26:11

Den okunnige har ingen fast grund, varken vishet eller dårskap, och blir lätt ledd, än hit, än dit.

Den okunnige tror allt som sägs, den kloke ger akt på sina steg.
Ordspråks­boken 14:15

Om de föregående personligheterna har med horisontella relationer att göra, alltså i förhållande till andra människor, så finns två andra personligheter som gäller förhållandet till Gud.

Den rättfärdige tar relationen till Gud på allvar, har respekt för Gud och vill leva i överens­stämmelse med Guds vilja.

Den gudlöse/den onde föraktar Guds vilja och sätter sin egen vilja främst.

De rättfärdiga ska aldrig vackla, men de onda visas bort ur landet.
Ordspråks­boken 10:30

Personligheterna ska inte uppfattas som konkreta personer, utan som typer eller mönster. Syftet med mönstren är att ge oss referenspunkter för vårt eget beteende. De ger oss en skala. Vi kan bedöma oss själva på den skalan. Idag kanske jag beter mig klokt, men det hindrar inte att jag en annan dag faller in i ett annat mönster.

Teman i Ordspråks­boken

Om det finns ett ganska litet antal personlighetstyper i Ordspråks­boken så är antalet teman desto större. I den här genomgången kan vi bara ta med ett urval.

Utmärkande för Ordspråks­bokens teman är att de är totalt jordnära och gäller vardagliga situationer.

Talet

Hur vi handskas med vårt tal är det kanske oftast återkommande temat i Ordspråks­boken. Här är ett smakprov:

Den förståndige är försiktig med vad han säger, och den kloke har kontroll över sitt temperament. Även den dumme anses vis så länge han är tyst, och kan verka förnuftig så länge han inte öppnar munnen.
Ordspråks­boken 17:27-28

Att inte låta munnen gå är ett återkommande råd i Ordspråksboken. Vad vi säger har stor betydelse. Ord har en laddning som kan bli till skada eller läkedom.

Den som talar tanklösa ord sårar som med svärd, men de visas ord helar.
Ordspråks­boken 12:18

Som guldäpplen på ett silverfat är ord som talas i rätt tid.
Ordspråks­boken 25:11

Ord kan skapa strid och konflikt, inte minst sådant som talas bakom ryggen på andra.

Elden slocknar när veden tar slut, och grälet tar slut när den som skvallrar går sin väg.
Ordspråks­boken 26:20

Arbete och flit

Ordspråks­boken rekommenderar att vi tar ansvar för våra liv genom att arbeta.

Gå till myran, du som är lat. Se hur den gör och bli vis! Den har ingen ledare över sig, ingen tillsyningsman eller härskare, men trots det samlar den in mat under sommaren och skaffar sin föda under skördetiden.
Ordspråks­boken 6:6-8

Nuförtiden är det inte lika många som lever av jordbruk som på Ordspråksbokens tid. Principen är ändå allmängiltig, att livet har perioder när man sår ut och förbereder och andra perioder när man skördar resultaten.

Den late plöjer inte på hösten och finner heller inget vid skördetiden.
Ordspråks­boken 20:4

Den som är arbetsskygg får sina gliringar.

Som en dörr vänder sig på sina gångjärn vänder sig den late i sängen.
Ordspråks­boken 26:14

Den late säger: ”Det är ett lejon där ute,” eller: ”Jag kan bli dödad på gatan!”
Ordspråks­boken 22:13

Uppriktig vänskap

Gång på gång återkommer Ordspråks­boken till att riktiga vänner inte drar sig för att reagera när det behövs. Likaså att den som är klok kan ”ta feedback” men genomskådar smicker.

Bättre öppen tillrättavisning än dold kärlek. Vännens slag ges i trofasthet, ovännens kyssar i överflöd.
Ordspråks­boken 27:5-6 SFB

Den som tillrättavisar uppskattas mer än den som smickrar.
Ordspråks­boken 28:23

Resultatet av en sådan vänskap är att vi utvecklas.

Järn slipas mot järn och den ena människan mot den andra.
Ordspråks­boken 27:17

En människas innersta tankar är som djupt vatten, men den kloke öser upp dem.
Ordspråks­boken 20:5

Det är viktigt att ta vara på sina vänner.

Överge inte din egen eller din fars vän, och sök inte upp en släkting när du är i nöd. En nära granne är bättre än en bror långt borta.
Ordspråks­boken 27:10

Inte minst högt uppsatta personer söker människor de kan lita på.

Den som älskar den inre renheten och talar väl får kungen till vän.
Ordspråks­boken 22:11

Att vara generös

Ordspråksboken rekommenderar att vi är generösa.

Om någon behöver ditt stöd och du kan hjälpa honom, så säg inte nej.
Ordspråks­boken 3:27

Den som är generös får mer, den snåle blir fattigare.

Den som är generös får mer, den snåle blir bara allt fattigare. Den frikostige blir rik, och den som ger andra att dricka får själv dricka.
Ordspråks­boken 3:27

Det är slående likt vad Jesus undervisar i Nya Testamentet många hundra år senare.

Ge, så kommer ni att få. Ett gott, packat, skakat och rågat mått ska ges i er famn. För med det mått ni mäter ska det mätas upp åt er.
Lukas 6:38

Bibeln är konsekvent.

Högmod och ödmjukhet

Det finns åtskilliga varningar för högmod i Ordspråksboken.

Hjärtats högmod går före fall, men ödmjukhet leder till ära.
Ordspråks­boken 18:12

Att högmod går före fall har blivit ett talesätt i vanlig svenska. Men vad är ödmjukhet? Bland annat att inte förhäva sig.

Förhäv dig inte inför kungen, ställ dig inte på de storas plats. Det är bättre att bli erbjuden en högre position än att behöva lämna sin plats till någon mer ansedd.
Ordspråks­boken 25:6-7

Detta exempel används av Jesus (Lukas 14:10-11). Ödmjukhet innebär också att inse sina begränsningar och lita på Gud.

Förtrösta helhjärtat på Herren och lita inte på ditt eget förstånd.
Ordspråks­boken 3:5

I ödmjukheten ingår att kunna vända sig till andra för att få råd och förankra det man tänker.

En dåre finner inget behag i förstånd, han vill bara vädra sina egna åsikter.
Ordspråks­boken 18:2

Den dumme anser sin väg vara rätt, men en vis man lyssnar till råd.
Ordspråks­boken 12:15

Utan samråd går planerna i stöpet, men med många rådgivare lyckas man.
Ordspråks­boken 15:22

Sammanfattning

Ordspråksboken lyfter fram en värdegrund som man kunde kalla ”luthersk”. Det ska vara ansvar, det ska vara ordning och reda. Man ska vårda sina vänner och vara uppriktig mot dem. Man ska inte ha alltför höga tankar om sig själv. Ordspråksboken har bra skäl för detta: det funkar.