Meningen med livet

Predikaren är en bok som kommer efter Ordspråks­boken i Gamla Testamentet. Den har väl aldrig varit mer relevant och samtidigt mer bortglömd än i vår postmoderna tid.

Den slår an en ton av hopplöshet direkt i sina första verser.

”Tomhet, idel tomhet”, säger Predikaren, ”tomhet, idel tomhet, allt är tomhet.” Vad får en människa ut av allt sitt arbete, som hon bemödar sig med under solen?
(nuBibeln, 2010-tal)

Den var inte mer optimistisk för 100 år sedan.

Fåfängligheters fåfänglighet! Säger Predikaren. Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet! Vad förmån har människan av all möda som hon gör sig under solen?
(1917 års översättning)

Eller för 300 år sedan.

Alt är fåfängelighet, sade Predikaren: alt är icke annat än fåfängelighet. Hwad hafwer menniskian meer af alla sine mödo som hon hafwer vnder solene?
(Karl XII Bibel 1703)

Vi kunde fortsätta bakåt ett par tusen år till, men Predikaren låter som vilken nutida ateist som helst.

Predikaren är en äldre man som ser tillbaka på sitt liv och är bottenlöst besviken. Var det här allt? Hans besvikelse är utförlig, exakt i detaljerna och välformulerad. Meningen med livet hittade han inte trots att han ansträngde sig maximalt för att söka den.

Predikaren som bok är en del av Bibeln. Den stora frågan är: går idel tomhet ihop med vad Bibeln lär om meningen med livet?

Bakgrund

När man läser texten ser man att Predikaren (som person) är kung Salomo. Han regerade över Israel ca 967 – 931 f.Kr. Hans far var kung David, som trots flera tillkorta­kommanden förde sitt land fram till sin historiska höjdpunkt. Medan David var krigarkung känneteck­nades Salomos regering av fred, internationell handel och välstånd för Israel. Det var Israels storhetstid.

Kung Salomo blev känd i hela den dåtida världen för sin vishet. Den yttrade sig praktiskt bland annat genom de storslagna byggnadsprojekt som han genomförde. Inte minst lät han bygga templet som blev centrum för judarnas kultur och religion ända till år 586 f.Kr. då det förstördes av den babyloniske kungen Nebukadnessar.

Salomos vishet yttrade sig också i skrift. Bibeln har tre böcker författade av honom: Ordspråksboken, Predikaren och Höga Visan. Dessa tre är sinsemellan totalt olika. Den mest pessimistiska av dem, i särklass, är Predikaren. Detta pessimistiska verk är nu vårt ämne.

Predikarens budskap

Predikaren sammanfattar sig själv direkt i inledningen som vi citerade ovan.

Allt är tomhet.

Som om det behövdes använder Predikaren hela tolv kapitel för att mejsla ut detaljerna i tomheten och meningslösheten.

Något som bidrar till tomheten är att allt går runt, ingenting är nytt.

Finns det något om vilket man kan säga: ”Det här är nytt”, så har det ändå funnits sedan urminnes tider, långt före oss. Dem som funnits i början minns man inte, och de som ska komma, kommer också att glömmas av sina efterkommande.
Predikaren 1:10-11

Vilken ironi att detta också gäller Predikaren själv!

Predikarens inställning till livet delas idag, en bra bit in på 2000-talet, av människor som betraktar sig som moderna. De antar själva att de har brutit sig loss från gammal tradition och föråldrat tänkande. Att deras inställning till livet skrevs ned för 3000 år sedan har nästan alla glömt. Det var precis vad Predikaren förutsåg. Hans ord skulle bli glömda och människor skulle komma på samma idéer senare och tro att de var nya.

Sökte mening, fann tomhet

Predikaren var grundlig när han sökte efter mening, han prövade allt. Han började med att söka vishet.

Jag ansträngde mig för att förstå vishet och kunskap, och likaså dumhet och dårskap, och jag insåg att även det var ett jagande efter vind, för ju mer visdom som kommer, desto mer sorg, ju mer kunskap, desto mer lidande.
Predikaren 1:17-18

Vi som har läst Ordspråksboken blir verkligen förvånade. Kom igen, Salomo, i Ordspråks­boken skrev du ju att vishet är det bästa man kan ha med sig i livet! Och nu säger du att även den är ett jagande efter vind?

Predikaren sökte vidare. Han var kung och hade alla tänkbara resurser. Han drog igång enorma projekt och levde samtidigt livets glada dagar och tog ut alla svängar.

Inget av det mina ögon begärde nekade jag dem. Jag unnade mig all glädje, för i mitt innersta gladde jag mig över mitt arbete, och detta var lönen för all min möda.
Predikaren 2:10

Ändå slutade det med besvikelse.

Jag såg på allt det som jag hade gjort, all den möda jag lagt ner, och alltsammans var bara meningslöst, ett jagande efter vind, till ingen nytta under solen.
Predikaren 2:11

Inte bara besvikelse. Predikaren är en desillusio­nerad person som tappat livs­lusten.

Jag hatade livet, eftersom allt arbete som görs under solen ter sig ont för mig. Allt är meningslöst och ett jagande efter vind.
Predikaren 2:17

Predikaren hade lagt märke till vad som händer i världen och blivit deprimerad av vad han såg:

• Begåvade personer blir satta åt sidan, makt och inflytande hamnar hos psykopater
• Rättfärdiga personer råkar illa ut medan bufflar och knölar lever vidare i största välbefinnande
• Fattiga och personer med små resurser förtrycks obarmhärtigt av människor med makt
• De som jobbar och sliter gör det av avundsjuka, för att bräcka sina grannar. Vissa blir framgångsrika och tjänar mycket pengar, men de är så upptagna av att tjäna pengar att de aldrig har tid att njuta av sina tillgångar
• Andra blir framgångsrika och får stora egendomar, men dör och arvet slösas bort av deras inkompetenta barn

Det sistnämnda var Predikaren starkt medveten om för egen del.

Jag hatade allt jag bemödat mig med under solen, för jag måste ändå lämna det åt någon annan som kommer efter mig. Och vem vet om han är vis eller dåraktig? Ändå kommer han att råda över allt det som jag med klokhet och möda åstadkommit under solen. Även detta är meningslöst.
Predikaren 2:18-19

Det är märkligt att han inte kände sina barn bättre. Hans oro var befogad. Sonen Rehabeam, som tog över kungatronen efter sin far, klantade sig direkt. När folket klagade blev hans reaktion att dominera sina undersåtar. Resultatet blev att tio av Israels tolv stammar gjorde uppror, bröt sig loss och bildade ett eget rike.

Det enkla livet

Från sin upphöjda ställning verkar Predikaren smått avundsjuk på människor som kan leva ett enkelt liv. Predikaren återkommer flera gånger till att förnöjsamhet är den bästa inställningen — att nöja sig med de små glädjeämnen Gud ger i livet. En god hustru. Ett lagom slitsamt jobb utan ambitioner. Mat och dryck. Fiber och några bra tv-serier, höll jag på att tillägga, men det står inte i Predikaren.

Så ät ditt bröd med glädje, och drick ditt vin med glatt hjärta, för detta uppskattar Gud. Klä dig alltid i vita kläder, och låt inte olja fattas på ditt huvud. Lev lycklig tillsammans med den kvinna du älskar, alla dagar i ditt meningslösa liv, som Gud har gett dig under solen, i alla dina meningslösa dagar.
Predikaren 9:7-9

Inte ens det enkla livet undgår tydligen att vara meningslöst.

Bilden av framgång

Vi har sett baksidan av Predikarens liv, desperationen över den meningslöshet som fyllde hans liv. Här är framsidan, den omgivningen såg.

Som kung på den här tiden hade han oinskränkt makt över sitt rike.

Han blev omåttligt rik.

Alla kung Salomos dryckeskärl och alla kärl i Libanonskogshuset var av rent guld. Silvret betraktades inte på Salomos tid som värt någonting.
1 Kungaboken 10:21

Han hade omåttligt med kvinnor.

Han hade 700 hustrur av kunglig härkomst och 300 bihustrur.
1 Kungaboken 11:3

Vad han inte hade var någon som kunde säga ifrån och dra i bromsen.

Lockelsen i det han själv kallade dårskap var för stark. Jag misstänker att han överskattade sin vishet. När han så att säga löpte linan ut verkade han tänka jag hanterar det här.

Jag kom på att jag kunde pigga upp mig med vin men ändå bevara visheten. Och jag ville hålla fast vid dårskapen, tills jag såg vad som var bra för människobarnen att göra under himlen under sina livsdagar.
Predikaren 2:3

I stället för att bara observera dårskapen fastnade han i den. Vi kan se talande tecken på ett liv i obalans.

• Kvinnor blev förbrukningsvara
• Han blev mer och mer deprimerad
• Han började distansera sig själv från Gud

Låt oss titta närmare på Predikarens uppfattning om Gud.

Predikaren och Gud

Predikaren var definitivt inte någon ateist, men hur uppfattade han Gud?

Gud är den som skapat människan, men Predikaren vacklar. Å ena sidan kommer livets små glädjeämnen från Gud.

Ingenting bättre återstår för en människa än att äta och dricka och finna tillfredsställelse i sin möda. Jag insåg att också detta kommer från Gud, för vem kan äta eller vara glad utan honom?
Predikaren 2:24

Å andra sidan är det inte bara glädjeämnen som Gud ger.

Se på Guds gärningar: Vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt? Var glad under de goda tiderna, men inse i onda tider att Gud har gjort dem båda
Predikaren 7:14-15

Predikaren menar att både gott och ont kommer från Gud.

Predikaren nämner flera gånger att Gud är den som dömer. Här är bokens slutord.

Mycket har vi nu hört, och detta blir slutsatsen: Frukta Gud och håll hans bud, detta är varje människas plikt. För Gud kommer att döma alla gärningar, också de fördolda, goda såväl som onda.
Predikaren 12:13-14

Är inte det här en mycket vanlig uppfattning om Gud idag? Att från Gud kommer både gott och ont och han gillar verkligen att döma människor.

Det är dock inte vad Bibeln lär.

Allt gott vi får och alla fullkomliga gåvor kommer från ljusens Fader. Hos honom finns ingen förändring och ingen växling mellan ljus och mörker.
Jakob 1:17

Ett Jesus-ord:

Det var inte för att döma världen som Gud sände sin Son, utan för att världen skulle räddas genom honom.
Johannes 3:17

Någon kanske invänder att de där exemplen är från Nya Testamentet, att det är annorlunda.

Låt oss då se på Predikarens far, kung David. Här är ett citat från en av hans mest berömda dikter, naturligtvis i Gamla Testamentet. (Nåd betyder oförtjänt välvilja.)

Lova Herren, min själ! Hela mitt innersta ska prisa hans heliga namn. Lova Herren, min själ, och glöm inte allt det goda han har gjort. Han förlåter mig alla mina synder. Han helar mig från alla sjukdomar. Han räddar mig från graven. Han kröner mig med nåd och barmhärtighet. Han fyller mitt liv med allt som är gott, och jag blir ung igen som en örn.
Psaltaren 103:1-5

David upplevde att Gud är den som förlåter snarare än dömer. Dessutom att Gud fyller hans liv med hälsa, ny kraft och goda saker. En mycket känd rad i en annan av hans dikter lyder så här.

Din godhet och nåd följer mig i hela mitt liv, och jag ska få bo i Herrens hus för alltid.
Psaltaren 23:6

Redan av dessa korta exempel förstår man att Gud inte var religion för David utan en relation.

Predikaren skiljer sig från vad Bibeln i övrigt lär.

Det kan vara värt att nämna att David, som ju också var kung, hade en Guds profet i sitt hov som bland annat kunde agera broms. Profeten ingrep och tillrättavisade David vid mer än ett tillfälle.

Kanske Salomo, med all sin vishet, tyckte att han klarade sig utan den typen av broms, någon som kunde ha hejdat hans självskadebeteende?

Predikaren och världen

Det är uppenbart att Predikaren hamnade snett i förhållande till resten av Bibeln när det gäller relationen till Gud och meningen med livet.

Däremot är det ingen större skillnad mellan hans negativa uppfattning om världen och vad Bibeln i övrigt säger. Här är bara ett av många exempel.

Vi vet att vi är av Gud, och att hela världen är under den Ondes makt.
1 Johannes 5:19

Bibeln lär tydligt att det finns en personlig ondska, ibland kallad Satan, som verkar i världen. Detta är ett omfattande ämne, som vi bara kan peka på här, tillsammans med den goda nyheten att Jesus Kristus övervunnit denna ondska.

Livet “under solen”

En fras återkommer massor med gånger i Predikarens text. Den blir som en etikett på livet som Predikaren levde, nämligen

• under solen

Både på svenska och engelska finns talesättet inget nytt under solen som anspelar på Predikaren.

Livet under solen är det liv den övergivna människan lever, distanserad från Gud, utlämnad åt okänsliga naturlagar som håller jorden och människorna fångna i ett maskineri som visserligen rör sig, men utan mål och mening.

Alternativ

Finns det något annat liv än livet under solen? Ja, livet med Gud.

Livet under solen är, som Predikaren förklarat, ett liv där allt upprepar sig och ingenting är nytt.

Livet med Gud är exakt det motsatta, ett liv som ständigt är nytt.

Han som sitter på tronen sa: ”Se, jag gör allting nytt!”
Uppenbarelseboken 21:5

Predikaren var ju inte ateist, men tydligen kan man känna Gud på olika sätt. Predikaren, kung Salomo, delar inte alls den där översvallande entusiasmen för Gud som hans far David hade och som vi såg exempel på tidigare.

Kung Salomo skrev både Ordspråks­boken och Predikaren. I Ordspråks­boken märker man inget av Predikarens pessimism. Tvärtom är det en (mestadels outtalad) förutsättning i Ordspråks­boken att livet är meningsfullt, om än komplicerat.

I Predikaren däremot hittar Salomo, samma person, enbart tomhet i livet.

Tydligen är meningen med livet något man både kan finna och tappa bort. Man kan välja livet med Gud eller livet under solen, mening eller tomhet.

I flera tusen år har Predikaren funnits där som en autentisk, detaljerad och oerhört välformulerad skildring av vad livet under solen innebär. Ingenstans i resten av Bibeln blir Predikarens bok utdömd eller misskrediterad. Den bara finns där för att informera oss och låta oss använda vår fria vilja.

Vad finns det för anledning att välja livet under solen?