Vad är tro?

Här handlar det om kristen tro och därför söker vi svar i Bibeln.

I Nya Testamentet talar Jesus Kristus ofta om tro, inte minst i sammanhang där han botar människor från allvarliga sjukdomar. Ett sådant tillfälle handlar om en man vars son har svår epilepsi. Fadern är desperat och vädjar till Jesus.

“Ha medlidande med oss och hjälp oss, om du kan!”
”Om jag kan?” svarade Jesus. ”Allt är möjligt för den som tror.”
Markus 9:22-23

Därefter botar han pojken.

Bibeln är tydlig. Tro är en enorm resurs för att lösa till synes oöverstigliga problem. Tro är Guds kraft kanaliserad genom människor. Det finns ett helt kapitel i Nya Testamentet om detta med många exempel. Texten blir så lång att författaren till slut måste hejda sig. (De namn som nämns är bibliska personligheter.)

Behöver jag göra listan längre? Det skulle ta alltför lång tid att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, och om Samuel och profeterna. Genom sin tro kunde dessa människor besegra andra riken, främja rättfärdighet, och få det som utlovats. De kunde stänga till lejonens gap, släcka rasande eld, och undgå att dödas av svärd. Trots sin svaghet blev de starka, och de fick kraft att strida och driva hela arméer på flykten.
Hebreerbrevet 11:32-34

Bibeln ger onekligen intrycket att tro är en superkraft.

Hedenius om tro och förnuft

Den här avdelningen på Bibelkraft kallas Tro och vetande. Det var också titeln på en bok av Ingemar Hedenius (1908-1982) som gavs ut för drygt 75 år sedan (nyutgåva 2009 med förord av Lena Andersson). Boken och Hedenius debattartiklar var ett rasande angrepp på kristendomen och vållade mycket rabalder på sin tid. Hedenius var inte precis fin i kanten utan ironiserade gärna över kyrkan och dess företrädare.

Om han ändå hade tagit reda på vad biblisk tro är! Han utgick från sin egen definition, att tro är förmodan, mentalt försanthållande, en lägre form av vetande, önsketänkande eller rentav inbillning. Med en sådan definition kom han helt logiskt fram till att tro inte är mycket att ha.

Hedenius åsikt var att den kristna tron (som han definierade den) stod i vägen för förnuftet. Många problem skulle lösas om detta hinder kunde röjas ur vägen. Hans efterföljare, exempelvis Humanisterna, behöll en liknande inställning.

Idag är kristendomens inflytande över samhällslivet obetydligt. Därför borde vi numera se förnuftet i en framträdande roll i samhället och angelägna problem bli lösta.

Vad har Bibeln att säga om den här saken?

Och ni vet vad det är som hindrar [laglöshetens människa], så att han inte kan träda fram förrän det är dags för honom att komma. Laglösheten verkar ju redan i hemlighet. Det enda som fattas är att han som är hindret röjs ur vägen.
2 Thessalonikerbrevet 2:6-7

Jag och många andra menar att han som är hindret hänger ihop med den kristna kyrkans närvaro i samhället.

Vad kan vi alltså vänta oss när det kristna inflytandet minskar?

1. Enligt Hedenius och Humanisterna bryter förnuftet fram
2. Enligt bibeltexten ovan bryter laglöshet fram

Vi har facit. Det är laglöshet som har blivit ett kännetecken för vår tid. Varken Hedenius eller Humanisterna insåg vilken kraft den kristna tron är eller vilka krafter som styr samhälls­utvecklingen.

Det är en historiens ironi att Humanisterna sedan januari 2024 är ett trossamfund.

För mycket eller för lite tro?

Om det var något som kunde irritera Jesus på sin tid så var det att hans efterföljare saknade tro. I fallet ovan med pojken med epilepsi kunde lärjungarna inte bota honom och det störde Jesus.

”Detta trolösa släkte!” svarade Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit honom till mig.”
Markus 9:19

Lite tidigare i samma evangelium är Jesus i sin hemstad. De betraktade honom som snickaren som hade växt upp bland dem. Det fungerade inte så bra.

Då sa Jesus till [folket]: ”En profet blir föraktad bara i sin egen hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj.” Så kunde han inte göra några under där, förutom att han botade några få sjuka genom att lägga händerna på dem. Han förvånade sig över deras otro.
Markus 6:4-6

Tydligen fungerar människans tro som en nyckel till Guds kraft. Frånvaro av tro betraktar Jesus som onormalt och förvånansvärt.

Bland personer som Jesus berömmer för att ha tro finns en romersk officer (Matteus 8:5-13) och en kvinna från ett hedniskt grannfolk (Markus 7:24-30), personer utanför den judiska traditionen. Gemensamt för dem var att de var påträngande i sina vädjanden till Jesus.

I en drastisk liknelse (Lukas 18:1-8) uppmanar Jesus sina följare att tjata på Gud i sina böner utan att ge upp. Inte nog med det, han verkar se det som ett utslag av tro. (Människo­sonen är vad han kallar sig själv och han syftar på att han ska komma till jorden en andra gång.)

”Skulle då inte Gud vilja ge rätt åt sina utvalda, när de ber till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta? Jag säger er att han snart ska ge dem deras rätt. Men kommer Människosonen att hitta någon tro på jorden när han kommer?”
Lukas 18:7-8

Jesus lyfter fram dem som vädjar, ropar, ber, tjatar och tränger sig på Gud utan att ge sig. Han menar att de ska få hjälp. Jesus verkar oroa sig för att det finns för lite av detta slags tro.

En annan sida av tro

Finns det någon hake med tro som superkraft? Jämfört med superhjältar på film finns det en enorm hake.

Jesus, som hade kanaliserat Guds övernaturliga kraft otaliga gånger, fick mäktiga fiender i det religiösa etablissemanget. De såg till att han blev arresterad, dömd i en skenrättegång och avrättad på ett kors. Hur var det möjligt? Vart tog superkraften vägen?

Även översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare gjorde sig lustiga över honom. ”Han var bra på att rädda andra”, sa de, ”men han kan inte rädda sig själv! Skulle han vara Israels kung? Ja, om han kliver ner från korset, då ska vi tro på honom! ”
Matteus 27:41-42

Det där hånet var på pricken. Jesus var bra på att rädda andra, men han avstod från alla superkrafter när det gällde honom själv. Han hade tidigare sagt så här till sina följare:

Den av er som vill bli stor måste vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste måste vara allas slav.
Markus 10:43-44

Jesus levde det han lärde. Hans liv och till slut hans död var helt inställt på att betjäna andra. Vad är det för logik? Paulus (en av Nya Testamentets författare) kallar det Guds dårskap.

Guds dårskap är visare än människorna och hans svaghet starkare än människorna.
1 Korintierbrevet 1:25

Den här ”dårskapen” är en oundviklig sida av kristen tro. Därför har kristendomen korset som symbol.

Hur får man tro?

Jesus lärjungar kunde inte bara ta sig den tro som krävdes för att bota den epileptiske pojken. De försökte. Ändå klandrade Jesus dem för att de saknade tro. Det betyder att det finns något vi kan göra för att få tro.

Det första steget till tro är att ta emot Jesus Kristus i sitt liv. Det steget är öppet för alla att ta när som helst.

Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn.
Johannes 1:12

Trons första steg är att bli Guds barn, det vill säga, att få en personlig relation till Gud. Jesus försäkrade att Gud inte ger dåliga saker till sina barn.

Du som är förälder, inte ger du väl ditt barn en sten när det ber om bröd, eller en orm när det ber om en fisk? Om nu ni, som är onda, har förstånd att ge goda gåvor till era barn, skulle då inte er Fader i himlen ge goda gåvor till dem som ber honom?
Matteus 7:9-11

Det som börjar som en personlig relation till Gud fortsätter på samma vis. Tro är en vandring. Det är som om Gud säger: ”om du litar på mig så litar jag på dig”. Att bygga förtroende tar tid. Ett grund­murat förtroende för Gud ger trygghet i livet och ett inre lugn. Jesus visade vad det kan innebära vid ett tillfälle när han och hans lärjungar skulle korsa en sjö med båt.

Men då blåste en våldsam storm upp, och höga vågor slog in i båten så att den fylldes nästan helt av vatten. Jesus själv låg och sov i båtens akter med huvudet mot en kudde. Men hans lärjungar väckte honom och sa: ”Mästare, märker du inte att vi håller på att förgås?”
Markus 4:37-38

De var inte befriade från utmaningar, men Jesus var så trygg att han kunde sova mitt i stormen. När han blev väckt visste han att de inte behövde frukta något.

Då reste han sig upp och talade strängt till vinden och sjön och sa: ”Tig! Var tyst!” Och genast lade sig vinden, och det blev alldeles lugnt. Sedan frågade han sina lärjungar: ”Varför är ni rädda? Har ni fortfarande svårt att tro?”
Markus 4:39-40

Sammanfattning

Tro enligt Bibeln är Guds kraft som kanaliseras genom människor för att lösa till synes oöverstigliga problem. Jesus Kristus hjälpte många människor med övernaturlig kraft. Trots att han fick mäktiga fiender använde han aldrig denna kraft mot dem eller för att rädda sig själv från den dödsdom de arrangerade för honom.

Ingemar Hedenius och många andra har länge hävdat att den kristna tron står i vägen för förnuftet. Vad hände i verkligheten när kristendomen tappade inflytande i samhället? Gick förnuftet i motsvarande mån framåt? Knappast. Däremot växte laglöshet till ett av samhällets största problem, vilket förutsades i Nya Testamentet.

Trons kärna är en personlig relation till Gud, ett ömsesidigt förtroende. Tro är större än förnuftet och låter sig inte begränsas av vad förnuftet kan räkna ut.

Förtrösta helhjärtat på Herren och lita inte på ditt eget förstånd. Var du än går, tänk på honom så ska han jämna vägen för dig.
Ordspråksboken 3:5-6

Tro betyder inte att sluta använda sitt förnuft, bara att inte låta förnuftet vara slutgiltig auktoritet.