Hur gick det sen?

Vår genomgång av Ordspråks­boken är klar. Här kommer ett bonusavsnitt som tar upp hur det gick för kung Salomo, han som var så vis och som skrev stora delar av Ordspråks­boken.

Vad hände med kung Salomo?

Salomo är också författare till Predikaren, den bok som kommer efter Ordspråks­boken i Bibeln. Jag förutsätter att den även tidsmässigt kom till efter Ordspråks­boken.

Ordspråksboken andas tillförsikt och optimism. Sträva efter vishet och du kommer att få ett rikt liv. Det var Salomos inställning till livet när han författade Ordspråks­boken.

I Predikaren är det en cynisk gnällspik som talar (bara lätt överdrivet). Predikaren har helt tappat hoppet om mening med livet. Han säger att han har prövat både vishet och dårskap för att se om han skulle hitta mening med någon av dem. Inte ens visheten gav honom någon glädje, för det enda han upptäckte var att all ambition och strävan är meningslös. Dessutom dör den vise precis på samma sätt som dåren, verkar det som.

Om man ser till de yttre omständigheterna sticker det i ögonen att Salomo samlade på sig ett enormt harem, 1000 kvinnor från alla omgivande kulturer. Det kunde möjligen gå an på den tiden, men var inte precis i Ordspråksbokens anda. Salomo var i praktiken Högsta Domstolen, så honom utmanade man inte. Det fanns en annan auktoritet, nämligen Mose som hade yttrat sig om detta nästan 500 år tidigare. Israels folk betraktade hans ord som lag. Ämnet var om folket skulle välja sig en kung.

Han får inte heller ha flera hustrur, för de kan locka honom till avfall och han får inte samla på sig en förmögenhet av silver och guld.
5 Moseboken 17:17

Exakt detta gjorde Salomo och exakt så blev konsekvensen. Hustrurna lockade honom till avfall. Det vill säga, han började offra till andra gudar.

Han hade 700 hustrur av kunglig härkomst och 300 bihustrur. De förledde honom och när han började bli äldre, fick de honom att tillbe andra gudar. Han höll sig inte längre helhjärtat till Herren, sin Gud, som hans far David hade gjort.
1 Kungaboken 11:3-4

Orsak och verkan kan vi inte avgöra med säkerhet. Det verkar ändå som att Salomo hade en positiv syn på livet när han höll sig till Herren. Cynisk pessimist blev han när han blandade in alla möjliga andra gudar.

Och Salomos arvtagare?

En vis son är sin fars glädje men en dåraktig sin mors sorg.
Ordspråks­boken 10:1

Detta är det första regelrätta ordspråket i Ordspråksboken. Det kommer efter ett antal kapitel som är en fars ord till sin son.

Det står ingenting om vad Salomo tänkte om den av hans söner som övertog tronen, Rehabeam. I alla händelser fick Rehabeams karriär en knäck direkt efter att han tillträdde tronen. Han borde ha lytt detta råd:

Ett mjukt svar stillar vrede, men hårda ord leder till harm.
Ordspråks­boken 15:1

Tvärtom gav han sitt folk ett stenhårt svar när de klagade. Det ledde till uppror. Rehabeam blev omgående av med 85% av riket han ärvde. Tio av Israels tolv stammar bröt sig loss och bildade ett nytt rike, en stor tragedi i Israels historia. (Läs om detta i 1 Kungaboken 11:42-12:19.)

Slutord

Vi såg i avsnittet Vishetens teman, att ödmjukhet är en del av visheten. Den som verkligen är vis betraktar sig inte som vis, utan som en som är på väg. Kan det vara så att Salomo berusades av sin egen vishet så att han började ta ut svängarna? Vi har tidigare citerat detta ordspråk:

Förtrösta helhjärtat på Herren och lita inte på ditt eget förstånd.
Ordspråks­boken 3:5

Detta och andra ordspråk varnar oss för att försöka vara oberoende av Gud. Det var ju trots allt han som gav visheten från början, enligt Ordspråks­boken.

När det gäller tronarvingen Rehabeam är det tydligare. Han bröt klart mot en av sin fars vishetsregler, om skillnaden mellan ett hårt och ett mjukt svar. Den regeln faller inom kategorin naturlagar för mänskligt uppträdande. Den fungerade då och många skulle nog instämma i att den fortfarande fungerar.