Drabbad av olyckor

Jobs bok i Bibeln är en lång berättelse om olyckor och lidande. Varför drabbas människor så? Det är en evig fråga som Job och hans vänner vrider och vänder på.

En modern människa som vill läsa Job får ta sats. Det är en lång bok, 42 kapitel. Tempot kan kännas enerverande långsamt. Bokens form i sig är en lektion i att snabba svar icke gives. Lika bra att ta in det från början, det finns inga snabba svar.

Jobs bok är fascinerande. Om man har tid. Jobs bok har unika bidrag till Bibelns innehåll, sådant som inte finns lika utförligt någon annanstans.

Job själv var som vi. Han ville få svar från Gud — direkt. Men låt oss ta det från början.

Om Jobs bok

Job är antagligen Bibelns äldsta bok. Det står ingenting om Israels folk eller om något tempel i Jerusalem. Job fungerade som präst i sin egen familj. Därför tror man att Job kan ha varit samtida med patriarkerna, kanske på Abrahams tid. Det var för 4000 år sen.

De som kan språk säger att det är en ålderdomlig hebreiska som grundtexten är skriven på.

I Nya Testamentet nämns Job vid namn på ett enda ställe, Jakob 5:11, som föredöme när det gäller uthållighet i lidande.

Job själv

Job var en framstående man med stor familj. Hans omfattande och välskötta familjeföretag (boskapsskötsel) hade gjort honom oerhört förmögen. Han rörde sig obesvärat i samhällets styrande skikt där han var välkommen och självskriven.

Det speciella med Job var att han var så ovanligt reko, schysst, renhårig, hederlig, angelägen att bidra positivt till samhället.

Anledningen till det var att Job var noga med sin relation till Gud. Han ville inte att något skulle störa den. Därför ansträngde han sig att vara exemplarisk som make, som familjefar, som företagsledare, som medborgare. Han såg inte ned på någon medmänniska och vände sig inte bort från dem som hade det svårt. Tvärtom hade han ständigt fattiga gäster i sitt hus.

Katastrofen

En dag: Pang! En serie katastrofer tog ifrån Job allt han hade.

• Beväpnade rebeller plundrade hans företag efter att ha mördat personalen.
• Blixtnedslag gjorde slut på ett dotterbolag.
• Ytterligare beväpnade rebeller plundrade och tog över ett annat dotterbolag.
• Det värsta av allt: Alla hans barn omkom när de hade fest och en storm rev ner huset över dem.

Som om det inte var nog.

• Job förlorade sin hälsa och drabbades av en plågsam sjukdom.

(Han ser överdrivet frisk ut i bilden ovan.)

Job var plötsligt en man utan inflytande. Hans status i samhället var som bortblåst. Han hade blivit en stackare som gemene man såg ned på.

Vännerna

Tre av Jobs vänner kom för att trösta honom i hans olycka. (En fjärde dyker upp senare, i kapitel 32.) När de ser honom och knappt känner igen honom inser de vidden av det som drabbat honom. De blir stumma. De sitter tysta hos honom en vecka innan någon säger något.

En vecka! Det säger något om tempot i boken.

Sedan börjar de tala, en i taget, Job först.

Hur man diskuterar

Job och vännerna för en lång diskussion som tidvis är aggressiv.

Det märkliga är hur de talar. Diskussionen är litterärt högtstående. De framför sina argument i målande bildspråk och poesi. Med de mest utsökta formuleringar slår de varandra i huvudet.

Detta är så främmande när man jämför med debatter idag. Är det möjligt att man diskuterade på det här sättet för 4000 år sedan? Var världen mer civiliserad då?

Självklart låter de varandra tala till punkt. Elihu (han som kommer in i kapitel 32) är upprörd, men han kan inte tänka sig att avbryta någon av de andra, eftersom de är äldre, utan inväntar sin tur.

Jag får en stark känsla av att vi har blivit mindre civiliserade.

Jobs inledning

Job öppnar samtalet med att grundligt beklaga att han föddes. Beklaga? Han förbannar sin födelsedag till hundra procent och önskar att den aldrig hade kommit. Naturligtvis gör han det med stil, vilket ger ett märkligt eftertryck till hans klagan.

Vem kan undgå att beröras av hans smärta?

Vad diskuterar de?

Job säger gång på gång att Gud är orättvis. Job, som var så noga med att uppträda hederligt och schysst mot alla. Även när ingen såg på. Varför måste han drabbas av denna svåra olycka? Varför, varför?

Job vill argumentera med Gud och höra vad han är anklagad för, men Gud svarar inte. Själv är Job inte medveten om att han gjort något fel. Han har bemött alla människor på ett exemplariskt sätt. Han utmanar Gud att sluta dölja sig och vara så avlägsen, men märker ingen reaktion.

Jobs vänner börjar rätt snart att vädra en del misstankar. Visst har Job haft en fin yta, men vad döljer sig under den? En hemlig last kanske?

Vännerna är säkra. Det är bara onda människor Gud straffar så här uppenbart. De goda går det bra för, det vet ju alla och så har det alltid varit.

Vännerna blir mer och mer påträngande och vill att Job ska få ur sig vad det är han har gjort, vad det nu är som har dragit på sig Guds missnöje. De menar att detta är ett solklart fall, så här gör Gud bara med onda människor, vilket Job ifrågasätter.

Utan att tappa stilen blir diskussionen skarpare och skarpare. Job tröttnar på sina vänner och säger att de är urusla på att stötta honom. Vännerna, å sin sida, blir irriterade på Job när de märker att han inte ändrar sig, utan struntar i deras råd.

Konflikten nöter ner deras vänskap.

Herren svarar

De långa monologerna går runt runt i kapitel efter kapitel. Vännerna pucklar på Job verbalt. Job klagar ömsom på vännerna, ömsom på Gud.

Plötsligt kommer ett genombrott och Gud talar tydligt till Job — men inte som Job hade tänkt.

Vem är denne som höljer mitt råd i mörker, med ord utan kunskap? Gör dig nu beredd och var som en man, för jag tänker ställa frågor som du får svara på. Var var du när jag lade grunden till jorden? Tala om det för mig, om du nu vet och förstår så mycket.
Job 38:2-4

I nästan två kapitel beskriver Gud hur han skapade jorden och djurlivet. Han utmanar Job att hålla ordning på stjärnorna, jordens klimat och att ge mat åt alla vilda djur. Han slutar så här:

Vill du tvista med den Väldige, visa honom till rätta? Nu får Guds anklagare svara honom!
Job 39:35

Guds anklagare, det var Job det. Nu ger han med sig.

Då svarade Job Herren: Jag är ingenting, hur skulle jag kunna finna några svar? Jag sätter handen för munnen. Jag har talat både en gång och två gånger, men inte kunnat svara. Nu säger jag inget mer.
Job 39:36-38

Job tystnar, men Gud fortsätter. Han verkar inte kunna hålla sig. Gud utmanar Job igen att skipa rättvisa på jorden och fortsätter med att beskriva två imponerande djur som vi inte vet vilka de är. De kallas Behemot och Leviatan. Gud talar i nästan två kapitel till. Luften går ur Job.

Då svarade Job Herren: Jag vet att du kan göra vad du vill och att dina planer inte kan omintetgöras. Du frågade: ”Vem är denne som döljer mitt råd, med ord utan kunskap?” Ja, jag talade om saker som jag inte förstod, sådant som var alltför underbart för mig. Du sa: ”Lyssna! Jag tänker ställa frågor som du får svara på.” Förut har jag bara hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon. Jag tar tillbaka mitt, jag ångrar mig i stoft och aska.
Job 42:1-6

Upplösningen

Gud vänder sig därefter till Elifas, troligen den äldste av vännerna, med ett kärvt besked.

Jag är vred på dig och dina två vänner. Ni har inte talat sanning om mig, som min tjänare Job har gjort. Ta nu sju ungtjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra ett brännoffer för er själva. Min tjänare Job ska då be för er. Jag ska lyssna på hans bön och inte dra ner er i skam för att ni inte har talat sanning om mig, som min tjänare Job har gjort.
Job 42:7-8

Det var alltså inte sant det vännerna hade tjatat om hela tiden, att olyckor är ett resultat av dåligt uppträdande. Det vännerna hade sagt behövde suddas ut så grundligt som möjligt. På den här tiden gällde djuroffer inför Gud.

En snabb titt i Nya Testamentet visar på liknande undervisning.

När Jesus gick vidare fick han se en man som hade varit blind sedan födseln. Då frågade hans lärjungar: ”Rabbi, för vems synd föddes den här mannen blind, hans egen eller hans föräldrars?” Jesus svarade dem: ”Det var varken för att han själv eller hans föräldrar syndade.
Joh 9:1-3

Gud tar dessutom Job i försvar och säger att han har talat sanning om Gud — visst är det märkligt! Han är inte det minsta upprörd på Job längre. Det verkar som om både Gud och Job vet var de har varandra igen. Jobs liv blir upprättat och återställt.

En andlig verklighet

Nu till ett speciellt perspektiv på det som hände Job. Det finns i de två första kapitlen av Jobs bok. Där kommer Satan (som betyder Åklagaren) inför Herren Gud och begär att få nita till Job. Han får Guds tillåtelse, till en viss gräns, och skrider genast till verket. Resultatet är de olyckor som drabbade Job.

Av detta ser man två saker. För det första: Det finns en personlig ond makt, Satan, som ständigt anklagar och strävar efter att skada människor. Före detta missbrukare, som Sebastian Stakset, säger om sina tidigare liv att de hade svårt att tro på en god Gud, men inga problem att tro på Satan. För det andra: Gud sätter en gräns för Satans inflytande.

Det finns en anledning till att den klassiska bönen “Fader vår” innehåller “fräls oss ifrån ondo”. Det kan betyda “rädda oss från det onda” men också “rädda oss från den Onde”.

Slutsatser

I Jobs bok får vi ovanlig insyn i en andlig verklighet. Vi får också höra Gud själv svara i nästan fyra kapitel på det som Job anklagat honom för, nämligen att inte bry sig eller att inte vara rättvis.

Job var den hederligaste person man kan tänka sig. Han gjorde verkligen rätt hela tiden. Mellan raderna förstår man att det måste ha stigit honom åt huvudet. Han var noga med att rikedom inte skulle göra honom högfärdig eller okänslig. Däremot detta att han var så schysst — det blev han alltför nöjd med. Han tänkte kanske att det var en plattform för honom att komma närmare Gud.

Job får en grundlig utskällning av Gud. Vem tror du att du är? Då syftar inte Gud på jantelagen utan på tanken att Job med sina prestationer skulle kunna jobba sig närmare Gud. Nej, det går inte. Job lär sig sin läxa och hans liv blir återställt. Han låter Gud vara Gud.

Hans vänner får riktiga problem. De hade envist hävdat att Gud straffar onda människor och belönar goda. Råkar man ut för elände så är det för att man gjort något ont, och det reflekteras tillbaka på personen, karma. Gud underkänner totalt detta resonemang. Han uppmanar Job att be för vännerna och det gör han.

Visst är det överraskande att Gud ber Job att be en bön till Gud för vännerna? Jag tror Gud gjorde så för att upprätta alla inblandade och även relationen mellan Job och vännerna, för den hade fått sig en ordentlig törn.

För Job blev vändpunkten att han mötte Gud. Innan dess hade han bara hört talas om honom. Att möta Gud själv gjorde hela skillnaden, då upphörde hans klagomål.

Gud gläder sig naturligtvis åt att människor gör gott mot varandra. Men Job lärde sig något den hårda vägen: Att åberopa sin egen förträfflighet inför Gud, det fungerar inget vidare.

Självklart finns det mycket annat man kan säga om Jobs bok. Det här är bara en mycket kort introduktion.